Armering av betong används för att förbättra betongens draghållfasthet, eftersom betong själv har begränsad tänjningskapacitet och därmed låg draghållfasthet. Armering, oftast i form av stålstänger, bidrar till att förstärka betongen och göra den mer motståndskraftig mot sidledes, böjande eller skjuvande krafter. Dessutom förbättrar armerad betong konstruktionens livslängd och hållbarhet mot miljöpåverkan och jordbävningar.

Historien bakom armering av betong

Armerad betong har varit i bruk sedan mitten av 1800-talet. Den första betydande användningen dokumenterades i Frankrike, när byggmästaren François Coignet införde stålarmering i betongen i sina byggnadsprojekt 1854. Coignet förstod att införandet av järnstänger kunde kompensera för betongens svagheter, specifikt dess låga draghållfasthet.

Under de följande decennierna blev armerad betong en vanlig komponent i byggnadskonstruktion. På 1880-talet utvecklade ingenjören Joseph Monier ytterligare konceptet genom att skapa strukturer som trädgårdskrukor, badkar och broar med armerad betong, vilket ledde till att han fick ett flertal patent på tekniken.

Armerad betong har revolutionerat byggindustrin. Innan dess användning var stora betongkonstruktioner utsatta för sprickbildning och strukturellt misslyckande på grund av dragkrafter. Armerad betong tillåter konstruktion av mycket större och mer komplexa strukturer, som skyskrapor, broar, och tunnlar.

Läs mer: Armering
Läs mer: Test av betongblandare